Något är på gång
Det är snart en vecka sedan jag beslutade att dra ner på mina mediciner. Jag kunde inte hindra mig själv. En vecka utan alvedon och diklofenak, samt sänkt hormondos med 5mg. Det har gått förvånansvärt bra! Helt plötsligt har jag inte riktigt lika mycket ledvärk (är nog egentligen bara en ren tillfällighet) och förkylningen har äntligen brutit ut. Visst, jag har fortfarande feber till och från, men att äntligen bli tjock i bihålor och hals, att få en anledning till att ha feber känns rent ut sagt fantastiskt. Lite lustigt ändå. Att en ska bli glad för att bli förkyld... Men jag blev less på att känna att förkylningen var påväg, utan att den bröt ut. Så nu kan jag istället hoppas på snabbt förlopp så jag får energi att koncentrera mig på studierna och faktiskt engagera mig i de föreningar jag är med i.
Dä'remot är något annat på gång att hända. Jag har den alltför bekanta molvärken i nedre delen av buken, den som strålar ända bak i ryggen och skvallrar om att livmodern är på hugget. Jag hoppas innerligt att det inte betyder att en mens är påväg! Det vore då första gången på 2-3år (minns inte ens när jag hade det sist) och jag är inte beredd på att ta konsekvenserna. Kanske borde jag tänkt på det innan jag sänkte dosen Provera, men samtidigt klarade jag mig på den nuvarande dosen väldigt länge innan jag fick smärtskov och min läkare föreslog att jag tillfälligt skulle öka dosen för att se om det hjälpte mot smärtorna.
I vilket fall så känner jag att något är pågång. Som alltid. Det är alltid något pågång... Men jag ska erkänna att det var länge sedan jag faktiskt oroade mig för ett smärtskov. Det gör jag nu. Jag har inga vid-behovsmediciner hemma och inga på recept, så om det eskalerar kommer jag få söka akut. Men nu ska jag inte måla fan på väggen. Det är nog bara livmodern som krampar för att den har lust. Eller så beror det på att jag inte längre tar inflammationsdämpande och en inflammation är pågång i buken. Det visar sig. Och det löser sig. Tills vidare ska jag gå tillbaka ut på balkongen, kedjeröka som alltid när jag har ont och ha lite mer ångest över att jag inte har energi nog för att plugga idag heller.
