Status Quo
Det har inte hänt så mycket sen sist och det är nog därför jag inte skrivit på ett tag. Magen fortsätter att bråka, mest med kraftigt växlande mellan diarré och förstoppning, men också med smärtor. Igår hade jag ont och fick ta 10mg oxynorm innan det lade sig och jag kunde sova. Det värsta med det var att jag glömt morfinet hemma och hade möte med studentrådet på kvällen. Tur att det bara var vi "gamla vanliga" som var där, så det inte gjorde något att jag låg hopkurad i soffan på kontoret under mötet. Tyvärr innebar det ju också att det tog längre tid att bryta smärtan när jag väl kom hem och kunde ta min vid-behovsmedicin.
I allmänhet känner jag mig frustrerad. Dels för att det är så stressig på skolan just nu och dels för att jag har dessa lågintensiva smärtorna som kommer och går, utan att varken ge med sig eller bryta ut. Och det är drygt en månad innan jag kan komma till min läkare. Jag har tidigare förklarat varför jag anser att det är bättre att det bryter ut så jag kan bli av med det, även om jag inte vet att det funkar så. Det är mer jag som funkar så.
Jag hatar att inte veta om jag kommer få ondare eller om smärtorna kommer lägga sig efter någon timme. Jag hatar att helt plötsligt vika mig av smärta om jag går "för snabbt" eller bara av whatever orsak som endon kan komma på. Jag hatar att jag måste vara så jävla noggran med att ta mina mediciner på exakt rätt tidpunkt 3ggr/dag. Om jag inte vaknar av larmet kl 6.00 på morgonen och tar mina mediciner får jag sota för det hela dagen. Om jag inte tar dem exakt kl 14.00 är resten av eftermiddagen förstörd och tar jag dem inte exakt kl 22.00 kan jag inte sova. Min avsky för medicinerna kan ju knappast någon missat...
Kanske beror min frustration på det usla höstvädret och det allt mer påtalade mörkret. Jag vet ju att jag dippar i mitt psyke under vintern och jag börjar känna av det redan. Ångesten kommer allt oftare över de mest triviala sakerna. Men det är bara att försöka hantera det. Vad har jag annars för val? Det är ju inte direkt så att jag kan strejka, även om det vore trevligt att försöka.
