När en bara behöver gråta
Den senaste tiden har jag inte mått så bra. Jag visar återigen tecken på depression och har svårt att få vardagen att gå ihop med hopplöshet och likgiltighet. Jag kommer på mig med att isolera mig, plåga mig själv. Det är inget jag egentligen önskar, det bara sker. Idag känner jag äntligen lättnad. Jag fick höra en mycket nära väns fruktasvärda berättelse om något hon var med om, när hon förlorade sitt barn. Jag grät högt och tröstlöst när vi lagt på och kunde äntligen släppa ut allt som jag burit på den senaste tiden. Jag nästintill skrek ut all min smärta, all min sorg. Efteråt skrev jag ett kärleksfult meddelande till min vän och jag tänkte att jag skulle dela med mig av det.
"Det låter konstigt, men du anar inte hur mycket jag behövde det...
De senaste dagarna har jag mått konstigt, eller ja,de senasteveckorna
för att vara ärlig. Jag har befunnit mig i ett slags tillstånd där jag varken
kunnat glädjas ordentligt åt saker jag egentligen tycker om,
inte kunnat vara ordentligt ledsen. Jag har varit likgiltig över så mycket.
Men när du berättade din historia, på det absolut mest välskrivna,
kärleksfulla och så otroligt gripande sätt så brast det för mig.
När vi lagt på var det som om allt släppte. Jag satt och grät i vad som kändes
som en evighet, hulkade som ett barn och nästintill skrek ut all den smärta
som jag burit på så länge. Jag behövde det.
Jag behövde få höra din historia. Jag behövde få gråta ut ordentligt.
Jag älskar dig över allt annat på jorden och älskar dig för att du kände
dig bekväm med att dela med dig om det fruktansvärda du varit med om.
Det är inte meningen att ta över din upplevelse och få det att handla
om mig, men jag ville bara att du skulle få veta hur mycket det berörde mig.
Din historia öppnade upp alla mina känslor.
Sorgen över att ha förlorat min morfar, över att vara så långt ifrån min familj,
mina vänner, sorgen över att vara så ensam. Du fick mig att tillåta mig
själv att känna alla dessa saker, och för det är jag evigt tacksam.
Jag behövde det.
Med det vill jag avsluta med att berätta hur mycket du betyder för mig.
Jag tror inte du förstår hur ofta du fått mig att känna mig älskad,
uppskattad, när jag varit så ensam om kvällarna. Att få prata med dig, se dig,
höra dina kloka ord eller bara att sitta tysta med vetskapen om att vi
har varandra när vi har det som sämst, det betyder mer för mig än jag någonsin
skulle kunna förklara! Jag älskar dig, av hela mitt väsen!
Så tack, tack för att du är du och låter mig vara mig!!!!! <3 <3 <3 <3 <3"
Nu sitter jag och vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag känner mig lätt, inspirerad till livet igen. Att få ha en vän som betyder så mycket och som kan dela med sig av en sådan upplevelse betyder så mycket. Just när jag kände mig som mest ensam och liten lyfte min vän upp mig och gav mig tilltro till mig själv igen!
