Är det nu jag ska bli orolig?
Jag hade en högst intressant kväll strax före jul. Det började med att jag låg i soffan och tittade på serier. Helt plötsligt fick jag hjärtklappning. Jag har ju haft sådana episoder innan och kände därför ingen större oro, förrän det inte gått över efter 15min. Då började jag fundera och tog pulsen. 100slag/min. Jag tittade vidare på serien och försökte göra mitt bästa att inte tänka för mycket på det. Så kom yrseln. Det kändes som om jag skulle svimma trots att jag redan låg ner och hjärtat fortsatte klappa snabbt och hårt. Med yrseln blev jag illamående och vid det laget hade det pågått i över en halvtimme.
Jag försökte ringa 1177, men precis som en klassisk måndagkväll var det 45 personer i kön före mig. Så jag ringde mamma istället. Hon gav mig det svar jag visste att hon skulle komma med: Åk in till akuten!
Vi har rätt diger historik av hjärtproblem i min släkt. Av mormors syskonskara på 10st var det två som dog innan de fyllt två år och en dog av cancer i vuxen ålder. Resten dog av hjärtproblem. Mormor själv hade hål på ena hjärtklaffen. Förra året fick min då 31år gamla bror en pacemaker inopererad.
När jag kom till akutmottagningen hade hjärtklappningarna pågått i över 1,5h. Efter väntetid o.s.v. hade det pågått i över 3h när jag fick komma in i triagen där de tog blodprover och EKG. Då hade pulsen återgått till det normala, men hjärtslagen var fortfarande så kraftiga att jag kände pulsen i hela bröstkorgen där jag låg på britsen. Efter ytterligare ett par timmar kom läkaren och då hade naturligtvis besvären gått över. Jag kände mig helt återställd och kunde därför hålla ett bra, sakligt samtal med läkaren.
Runt kl 4 på morgonen fick jag gå hem. Då hade jag fått löfte om remiss till UKG (ultraljud på hjärtat) och remiss till Hjärtkliniken för arytmikliniken. Jag skrev till min chef att jag inte kunde komma på jobbet och fick ett bestämt "VILA!" tillbaka.
För någon vecka sedan skulle jag rutinmässigt gå in i min journal på Mina Vårdkontakter och se vad läkaren skrivit under kvällen och natten på akuten och ser till min stora förvåning en anteckning från en läkare på Hjärtmottagningen. Remissen mottagen och jag ska få göra ett 7-dagars EKG med ny bedömning efter.
Under jul och nyår har jag varit (och är fortfarande) uppe i norrland hos mina föräldrar. Vissa dagar mår jag skit och ligger och sover nästan hela dagen, eller åtminstone stannar i liggande läge. Hjärtklappningarna har börjat komma mer och mer, håller i sig allt från ett par minuter till ett par timmar, gör mig yr och illamånde. En normal människa ska inte kunna räkna sin puls utan att aktivt känna efter den, medan jag själv kan räkna utan problem bara genom att vara. Det värsta är när jag känner hur hjärtat hoppar över slag, eller tar extraslag. Då blir jag riktigt rädd och jag kommer på mig själv med att undvika fysisk ansträngning för att inte få ökad puls och mer hjärtklappningar...
Jag åker hem till skåne i övermorgon. Jag längtar efter att komma hem och se om jag fått någon kallelse så jag får svar på när jag ska få göra EKG:t. Samtidigt är jag livrädd för att åka hem till en tom lägenhet. Vad händer om jag svimmar hemma? Jag har ännu inte gjort det, men det är nära varje gång hjärtat börjar löpa amok. Jo, just ja, jag kommer vara ensam. Min inneboende har åkt hem till Italien. Fan.
