Sömnlös, igen
Och som vanligt ligger jag redo att sova, utan att lyckas somna. Jag har klivit upp för att äta x antal gånger, vridit och vänt på mig, kastat av och på täcket om vartannat och gått ut för att röka ett par gånger. Ändå kan jag inte förmå mig själv till att somna.
Imorgon ska jag kliva upp absolut senast kl 7.00 för att hoppa in i duschen och cykla till jobbet, för kl 8.15 ska jag stå på scenen i Aulan och hjälpa termin 1 sjuksköterskor att välja kursrepresentanter. Sedan måste jag snabba mig ner till stan för att hinna i tid till styrelsens måndagsmöte som börjar kl 9.
Jag vet att det kommer bli svårt för mig att kliva upp, då jag fått ta oxynorm ikväll. Det är också en sak som gör det svårare för mig att sova. Att det hugger till i äggstocken, krampar till i tarmen eller när det molar i livmodern. Men jag får så lov att stå ut.
Min inneboende E har sin bästa kompis R på besök. Det är inte lite irriterande att de pratar på italienska. Jag är alldeles för nyfiken för att stå ut. Haha. Nää, seriöst, de är snälla. De pratar lågmält och delar säng, så det gör inte så mycket. Men det hindrar inte mig från att ha svårt att somna. Fast det är trevligare att vara vaken med annat folk i lägenheten, för jag skulle i vilket fall inte kunna sova.
