När kroppen ger upp...
Jag börjar bli riktigt less på att aldrig veta när jag klarar av att kliva upp i tid på morgonen. Igår försov jag mig...igen. Jag skulle kliva upp kl 8, men vaknade först kl 14 och då med en sprängande huvudvärk. Så jag fick ringa tilkl chefen och be om ursäkt. Tur att hon har överseende och bara skrattade åt att jag lyckats sova så länge efter att väckarklockan ringt.
Men det känns inte bra. Oavsett hur bra mina kollegor är så känner jag mig jättedum varje gång jag inte vaknar i tid. Och oftast beror det på att jag tagit oxynorm kvällen innan, så jag är tokdäckad. Det rimmar ju lite illa när jag oftast får ont på kvällarna liksom...
Ikväll är Linkin Park på hög volym tills jag ska ta min italienske inneboende E och gå till Operan. Ikväll står dansteater på agendan! Imorn hoppas jag på en bättre dag.
