endometriosochjag.blogg.se

Endometrios är en kronisk sjukdom som drabbar var 10:e kvinna och innebär att livmoderslemhinna finns utanför livmodern. Det innebär att det bildas härdar, sammanväxtningar och cystor fritt ute i buken och kan spridas till alla organ med slemhinnor. Det är en kronisk sjukdom med lika många varianter som kvinnor som är drabbade. Jag fick min diagnos den 19 april 2012 då jag genomgick en laparoskopisk operation, då detta är enda sättet att få diagnos till 100% Jag har genomgått många olika behandlingar i form av hormonpreparat för att minska spridningen, men trots detta har jag nu kroniska smärtor och kämpar varje dag för att sjukdomen inte ska hindra mig från att leva mitt liv. I denna blogg kommer jag berätta mina djupaste tankar, rädslor och förhoppningar. Det kommer vara intimt och känsliga läsare varnas!

Första på länge

Publicerad 2016-01-28 22:32:55 i Allmänt, Endometrios, Hälsa, Kamp, Medicin, Sjukdom,

Nu sitter det där. EKG:t. Som ska registrera alla mina hjärtslag i en hel vecka. Det känns bra. Lite tryggt, på ett vis. Det som däremot inte alls känns bra är att min endometrios ger sig till känna idag. Med råge! 
 
Under ett möte på eftermiddagen fick jag plötsligt ont i nedre delen av buken. Jag trodde det skulle gå över, men blev snarare värre. Jag fick ta 5mg oxynorm och tänkte att det skulle hjälpa. Under en kort paus i mötet gick jag och en kollega ut för att ta en cigg. Efter bara någon minut fick jag sätta mig på marken p.g.a. smärtan i magen. Jag sa till min kollega att jag var tvungen att få några extra minuter och att hon skulle hälsa resten att jag skulle återkomma till mötet så fort jag kunde. Jag blev sittande 10min. Smärtan blev värre hela tiden. Stundtals satt jag dubbelvikt i stolen. Stundtals funderade jag på att gå ut ifrån mötet igen. 
 
Efter arbetet skulle jag till bussen. Det gick långsamt att gå och jag kände mig yr av smärtan. Jag tog mig till närmaste busshållplats för att ta första bästa buss till centralen, endast en hållplats, varifrån jag skulle byta till nästa buss som skulle ta mig hela vägen hem. Oftast är det väldigt mycket folk på den bussen från centralen och jag brukar vänta ett par bussar för att vara garanterad en sittplats. Idag kändes det extra viktigt att få sitta på den 15min långa resan hem, så jag hoppade över den första bussen som kom. Nästa missade jag när jag koncentrerade mig på att inte falla ihop av smärtan. Bussen efter det var sen. 40min efter att jag gick från jobbet var jag äntligen hemma. Vid det här laget var smärtan så extrem att jag tog ytterligare 5mg oxynorm och parkerade mig sedan på balkongen för att kedjeröka bort smärtan. 
 
Det är ett par timmar sedan jag fick monstret under kontroll. Jag är otroligt trött och är orolig för att jag ska få ont igen. Mina oxynorm är slut. Jag har inga mer smärtstillande att ta ifall det sätter igång med samma kraft igen. Magen börjar återigen mola så smått, i enlighet med när morfinet slutar verka. Det visar sig ifall det blir ett besök på gynakuten inatt eller inte. Förhoppningsvis det senare, då jag är huvudansvarig för en konsert imorgon kväll. Jag är den enda på jobbet som kan koppla in ljudsystemet, rigga trumsetet och övriga instrument, samt soundchecka banden. Det skulle bli kaos ifall jag blev sjuk! Så jag håller både tummar och tår för att jag inte hamnar på sjukhuset. Åtminstone inte förrän kl 22 imorgon. Annars får jag rymma därifrån några timmar.....
 
 

Om

Min profilbild

Alexx

Studerar till sjuksköterska. Bor med mina två katter. Kämpar för att ha en så normal vardag som möjligt, men det är svårt när man är kroniskt sjuk.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela