Jag hinner inte med!
Det har varit två hektiska månader sedan jag skrev sist. Under tiden har jag jobbat, jobbat och åter jobbat. Däremellan har jag lärt känna ett helt gäng romer och stöttat dem i deras kamp för att få Malmö stad att ge dem ett värdigt och hållbart boendealternativ efter att deras läger jämnades med marken. En av dem fick barn och lång historia kort; jag bodde med henne på sjukhuset de första dagarna medan hon hade värkstoppande medicin (var gravid i vecka 31) och nu har de namngett dottern efter mig. Men det var inte det jag skulle skriva om.
Jag har sista tiden haft en inre känsla av stress. Jag hinner inte med! Det känns som om dagarna rinner ur händerna lika snabbt som sanden i ett minutglas och hur hårt jag än försöker hålla fast så fortsätter sanden glida undan. Det känns som om det bara var någon månad sedan jag kom tillbaka från semestern. Egentligen är det 5 månader sedan. Jag antar att tiden är en otroligt flyktig företeelse...
Just nu halvsitter jag i soffan, med datorn i knät och en katt under benen. Förutom att magen börjar bråka mer och mer sedan jag bytte behandling så har dessutom ryggen gett upp. Visst, jag har känt av en dov smärta i ländryggen till och från de senaste månaderna, men förra veckan hände något. Jag kan inte längre sitta, stå, gå eller röra mig på något sätt utan att det gör ont i nedre halvan av ryggen. Smärtan strålar ned i skinkorna och höfterna och ibland hela vägen ner i vänster ben. När jag googlar kan det vara allt från diskbråck till spinal stenos.
Så för att jag inte ska bli tokig och tro att jag kommer hamna i rullstol så har jag bokat tid hos en sjukgymnast på onsdag. Jag hoppas att hon kan hjälpa mig med att reda ut vad som hänt och hur jag ska göra för att få det att gå över. Smärtan av endometriosen kan jag leva med, men ryggvärk? Efter bara några dagar vill jag redan amputera bort hela ryggraden samt bäckenet. Och samtidigt? Kan vara därför jag känner mig så lättretlig och rastlös...
Jag ska försöka bli bättre på att skriva igen. Men jag kan inte lova något...