Just nu
Jag har hittills skrivit en del om min historia fram till idag, blandat med lite småglimtar av dagsformen. Men nu tänkte jag istället berätta om hur det är just nu. För det har varit ett rent helvete idag, speciellt efter det att jag kom hem från jobbet. Sedan jag började skriva för ca en vecka sedan har smärtan i magen sakta men säkert ökat för varje dag. Jag inte ens minnas hur mycket extra morfin jag tagit. Jag vet inte om det är 30 eller 35mg totalt bara idag.
Efter akupunkturen imorse hade jag drygt 2h med minimal smärta, men det satte igång på allvar igen när jag satt på bussen påväg mellan kontoren. Så jag tog en kapsel oxynorm 5mg (morfin-preparat), vid 13.30. Sedan vet jag att jag tog en kapsel till precis innan jag gick hem från jobbet runt 15. Jag hade nämligen för ont för att vara kvar sista timmen. Sedan tog jag en till efter jag kommit hem ca 16.30, kanske ytterligare en när en vän kom förbi kl 18.30. Jag tror jag tog en kapsel efter vi ätit, 19.30. Sedan ytterligare en vid 21. Eller gjorde jag verkligen det? Kanske tog jag en någonstans däremellan också...
Jag kom på att jag hade kvar långtidsverkande morfin sedan jag varit inlagd sist, så jag beslutade mig för att börja ta dem regelbundet bara ett par dagar för att försöka bryta det här skovet. Det är ytterligare 5mg.
Bild lånad från Aftonbladet.se
Jag vill poängtera att man aldrig ska medicinera själv! Det är bara idiotiskt och kan vara rent livsfarligt. Speciellt när det handlar om så starka mediciner som morfin-preparat. Jag gör inget som inte en läkare godkänt! Jag har fått ordination på att ta dessa mediciner och dessa doser. Men jag väljer oftast att inte göra det. Jag har satt en personlig gräns på visst mycket och hjälper inte det så söker jag akut.
Normalt sett är det mina äggstockar som gör ondast. Det hugger till i dem, som om någon försöker spetsa dem på en ovässad blyertspenna. Det gör oftast mindre ont bara jag har möjlighet att ligga alldeles stilla i fosterställning. Nu är det en ny sorts smärta. En konstant molande värk i livmodern som bara ökar i intensitet. En smärta som jag inte upplevt sedan jag hade mens sist för snart ett år sedan. Den ger mig total panik, för det var den smärtan som gjorde så att jag låg på badrumsgolvet och spydde nästan varje månad när jag var yngre, innan jag fick tabletter starkare än ipren till att hantera min mensvärk.
Idag har jag balanserat på den berömda "nu har jag fått nog"-gränsen, men valt att inte åka in. Dels för att smärtan inte är tillräckligt akut, dels för att jag är dum i huvudet och sätter jobbet före min hälsa. Imorn ska vi ha en kampanj och bjuda studenter på kaffe. På min del av högskolan. Så jag "kan" inte söka akut med risken att bli inlagd och sätta mina kollegor i klistret...
Nu när min kompis gått hem börjar äntligen dosen räcka för att dämpa smärtan. Så jag klarar mig ytterligare en dag. Det är dags att gå och lägga mig så jag (förhoppningsvis) kommer iväg till jobbet i tid för att hinna med alla förberedelser inför eventet. Tur jag har två kollegor som ska hjälpa mig sätta upp bord m.m. Jag är helt utmattad av sista tidens smärta. Hur fan klarade jag av att ha såhär ont dygnet runt för ett år sedan? Än mindre varje månad i de 11 åren det tog innan jag fick min diagnos....??!!
